Igårkväll somnade vi med benen flätade i varandra, panna mot panna. Det betyder allt. Men vart är resten? Vaknar av Gabriel som tappat nappen. Vänder mig loss för att stoppa tillbaka den i hans mun. Har ont i nacken. Pussar på hans kinder. Det finaste jag vet. Sjunker in i kudden igen.