30 mars 2012

Knyst har äntligen anlänt hem till oss. Det innebär promenader och det innebär lite ensamtid och ensamtid innebär att lyssna på musik.

Markus Krunegård's nya platta, mänsklig värme, inspirerade mig till att börja skriva igen. Jag kan inte hålla mina fingrar borta från tangenterna och jag kommer aldrig bli en sådan som kommer kunna skriva för hand i ett block. Det är jag och dom här datortangenterna, vi hör ihop. Smälts samman.

Det här kommer bli en töntig kärleksblogg om mina två grabbar jag älskar mest i hela livet.


Idag har jag varit mamma i tre veckor och fyra dagar till världens finaste unge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar