Jag hintade S ikväll, observera hintade, jag talade nog inte i klarspråk som han brukar föredra, för han kan ju faktiskt inte läsa mina tankar. Han är en man och jag är ju en kvinna.

Snälla, sa jag. Ge mig en kram, en kyss i nacken eller en hand om min höft, bara nånting i förbifarten mellan bebiströst och blöjbyten.

Det är så lätt att glömma varandra.

Och jag vill inte glömma dig.