Jag trivs med att ha en bebis som tillåter mitt behov av att lyssna på hög musik. Antingen sover han väldigt djupt när han sover eller så är han van från tiden i min mage. Jag gjorde inte så mycket annat än att stånka i soffan till all ljuvlig musik när jag var hemma och sjukskriven den sista tiden.

På kvällshimlens baksida spricker tiden upp. Ett tunt snötäcke har lagt sig över vårblommorna. Note to self: Jag måste börja ha vantar på mig när jag går på kvällspromenaden med Knyst. Huden svider och jag tror vi bor i stockholms tråkigaste bostadsområde. Jag vill flytta härifrån.